Em =)

alla fattar utom du!

du brukar skylla på trycket när du krökar förmycket. en drink om dagen är så långt från nyktert, du är egocentrisk, du är helt förändrad. du kommer gå itu innan du fattar vilka broar du bränt. Jag tror inte jag känner dig, jag tror inte jag vill heller. Det är då jag hatar dig för du är patetisk!

 

 

Jag vet inte längre vad som är bra med mig, jag ser allt svart och vitt, grubblar över saker som jag nog aldrig förstått, deprimerad emellanåt. det jag bär på är svårt.

Jag har slutat drömma om det ljuva livet, jag kommer aldrig vara med om det.

 

Du förändrades, en dag försvann du helt, lämnade ett hål och massa skit.

jag tror jag grät och tänkte "först skratten och nu tårarna och smärtan"

vem tror på gränslös kärlek? hur kan man tro på det nu?