......
Bara tiden kan få mig att glömma dig, men varenda sekund som går känns det svårare, mycket svårare än jag trott.
Jag tror säkert du sover om nätterna men du kanske drömt som jag (de få nätter jag får sova) Vaknat upp och sen mötts saknaden, ja vem vet kanske vi delar samma ensamhet.
samma ensamma jag nu igen, du som låtsades vara min vän.
Samma ensamma jag sitter här. Jag som nyss var otroligt kär,
jag har inte haft tur i kärlek, det har alltid gått snett, men nu trodde jag att lyckan hade vänt och mitt hjärta hade hittat rätt.
Det kan gå ett tag, jag kan glömma en stund sen är bilden av oss två tillbaka, som en film i repris med samma slut givetvis och denna ständiga saknad.
Jag ler som en clown men ingen ser när jag stängt min dörr, tårar för dig.
ja tänk ändå om dessa väggar kunde tala, och berätta hur jag känner mig just nu, det är svårt att hålla känslorna tillbaka. för den jag saknar mest av allt, ja det är du!
det finns så mycket jag vill säga till dig ikväll, för en oss kommer dö ung....
Undrar om du tänker på mig nån gång?
