Sista ruschen innan sommarlov.
Just nu har vi (jag och mina kära studiegruppskamrater) suttit med en stor uppgift från skolan som tagit upp flera dagars arbete. Det känns att det är dags för sommarlov då kroppen inte orkar mycket till. Vi har skrivit en gestaltning (drama) av funktionsvariationen dyslexi. Varför vi ska kunna skriva manus för att bli lärare vet jag inte.
Imorgon är det en röd dag vilket betyder att min kärlek är långledig. Ska bli skönt att få ha honom hemma hela dagarna. Jag/vi har dock en hel del som måste göras. Förutom att allt med skolan är klart så måste jag så de sista grönsakerna på lund, mina blommor måste planteras ut och vi skulle behöva göra massor i huset.
Men våra bänkskivor till köket av körsbärsträdet som stod i trädgården på lund tidigare som min kära svärfar gör åt oss är idag iväg på hyvling och ska sedan de limmas ihop sedan är de klara. Ett steg i rätt riktning.
Den här coronakrisen tar hårt på mig. Att inte kunna åka och träffa mina nära och kära. Speciellt att få träffa min älskade farmor och farfar. Känns förjävligt att vara så långt bort från dem i dessa kristider. Har träffat dem en gång sen jag blev gravid och jag saknar dem så mycket.
I och med att jag går på sommarlov nu så blir jag ännu mer isolerad här uppe i Dalsland. Men Dalsland är definitivt bästa stället att bli isolerad på. Vacker natur och härliga människor (de få jag känner) och våra katter Chapplin och Ture (som är de absolut knäppaste djur jag mött.)
Jag och Ture i hängmattan i helgen.
